På varsin sida av vägen, som en främling för varann



För innan var tid något jag behövde som mest. Något som inte räckte till och som sprang iväg lite för fort.
Nu är tid allt jag har och jag undrar vart man egentligen gör av den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0