Jag sätter mig på den där höga statyn så att man kan se vattnet, båtarna och himlen är helt vit. Klockan är 18.32 jag är tom och vet inte vad jag tänker på. Det har hänt alldeles för mycket på för kort tid.
Går förbi dem som sitter med en cigarett i handen och en öl i andra. De skrattar, är runt tjugo, och jag ler när pojkarna vickar på höfterna och säger att det hade varit roligt om jag varit med. Det hade det kanske varit. Men jag är påväg åt ett annat håll. Vandrar genom staden med ett par röda skor. Ser ett par som fortfarande håller handen trots att dem är lite äldre. Somnar hos en fin vän och tänker att livet är rätt bra ändå.