Vill spola tillbaka, radera, somna, vakna upp på nytt. (fast samtidigt inte alls)

Tanken delar sig i tusentals bitar och varenda del springer runt i en labyrint. Det blir hål i väggar och bitar fastnar likt tapetklister och vill inte försvinna. Börjar måla över med mörkblå färg men det syns igenom. Försöker måla om ett flertal gånger. Färgen börjar ta slut  och trots mörkblåa väggar syns gammalt. 

Det är ganska intressant, eller nej inte intressant, ganska förjävligt hur saker har en tendens att alltid sluta på samma traditionella vis. Jag är så trött på det. Nästa gång vill jag inte ha någon kärlek där det finns ett bäst före datum.

Alla sover men jag ligger vaken och stirrar i taket. Där finns fyra röda siffror som slår om varje minut. Det är april månad och jag har kommit underfund med att april månader alltid kommer vara knasiga. Bestå av hopp, sockerdricka, krossade glasfönster, pojkdofter, dubbla hjärtslag, besvikelse, ilska, drömmar. Varesig vi talar om tvåtusenelva, tvåtusentolv, eller tvåtusensjutton. April månad kommer alltid slå till. Och trots att huvudet skriker efter två veckor framåt då april är slut, vill hjärtat leva om april månad igen, igen och igen.

(Foto: Hilda Molin)

Kan inte vara mer lycklig över att ha dig tillbaka.
Jag älskar dig min underbara Carro.

Det är så satans tyst. 
Men jag ska dansa tills fötterna sviker och jag ska skrika så högt att rösten försvinner.

Det skriker inombords.
Hjärtat springer framåt men huvudet vill stå stilla. 
Det blåser kallt i nacken och stråna reser sig upp.

Det är helt otroligt hur fel man kan tro om människor.
Ännu mer intressant hur historier fortsätter upprepa sig.
Precis som att någon bara är ute efter att jävlas.