Jag står precis på gränsen

Vet inte hur jag ska sätta ord på det här.
Men har ni tänkt på det där?
Tid.
Spenderade alldeles för många tankar åt sockerdricka jag trodde tillhörde mig förra hösten. Jag kan inte säga att det sitter kvar som då men vissa saker vissnar aldrig.
Därför är det så lustigt det där med tid. För den här hösten råka någon hälla fem liter av sockerdricka över mig och man kan inte springa ifrån sånt som redan kommit ikapp. Men jag vill inte springa ifrån. För nu finns säkerhet. 
Och igår borde spelas upp igen igen och igen i någon sorts evighetsfilm med samma huvudpersoner utan paus.
Tyckte om det där. Skratt som ingen skulle förstå, hjärtslag, och närheten som alla vill åt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0