vi skrattade, och sedan skrattade vi lite till

Innan sa jag att allt var luft. Det var tomt och fanns absolut ingenting där.
Men plötsligt slog det mig att den är fylld av allt. Av smultron, sockerdricka, pojkar, sprickor, sötvatten.
(och allt sånt vi egentligen inte kan sätta ord på)
Jag har bara aldrig valt att andas in den. För jag har en spärr som säger
"det räcker här"
Men sanningen är att det räcker aldrig. För vi vill alltid mer. Vi vill alltid ha något vi inte kan få eller något som kan skada oss.

Kan ni förstå det där? Att hur vi än gör. Så kommer vi aldrig undan.

Kommentarer
Postat av: peg.

Det sägs att vi människor inte kan bli nöjda, att vi alltid kräver mer, även om vi fått allt vi bett om eller mer, finns ibland inga gränser om man inte ser dem med ögonen. Och därför ber vi alltid om mer än vi kan få. Och även om man sluta försöka få det bättre, få mer, eller förändra, så finns tankarna ändå kvar.

Men jag har en sak, som jag aldrig skulle ändra på, mer om mer av eller försöka förändra, och det är du.

Det ända jag ber av dig är att vara du, precis du och alltid du.

2011-09-10 @ 11:13:45
Postat av: Rebecka - en fotodagbok

bra text! (:

och jag gillar din header jättemycket,så härliga bilder!

kram

2011-09-11 @ 08:23:21
URL: http://flickanheterrebeckaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0