Om en drastisk ändring hade inträffat skulle du kanske inte förstå. Kan hända att du hade försökt springa ifrån den så pass mycket att du tillslut inte hittar tillbaka. Du känner inte igen dig själv i vardagen eftersom gårdagen var du, men nu finns det inte "du" kvar längre, bara enstaka spår, som inte har någon betydelse längre.
Du ställer frågan varför?
Och samtidigt som du ställer den blir den besvarad inifrån. Saken är den att du, sedan långt tillbaka, visste hur det skullle bli. Men inte trodde du att tiden skulle vara så knapp att det faktiskt skulle inträffa medan du levde som mest. Kan hända att du använde de färger som var vackrast eftersom de dystra, gråa, hade den nyans som påminde dig om vad som senare skulle hända. Du ville inte använda båda färgerna eftersom det hade givit helheten en annan uppfattning, och det var just den du inte ville se.
Det var inte förrän de vackra färgerna tagit slut som du var tvungen att använda de dystra, och då kunde du inte sudda ut det du skapat för att jämna ut färgerna.

För du har verklighetsfantiserat så pass länge att du inte längre kan urskilja på fantasi och verklighet.