Sluta analysera mig själv utan bara analysera alla andra istället. För då kommer det här bli riktigt bra.

Jag önskar att jag kunde ge lite av min reservlycka till henne.

Men jag vet inte hur jag ska sortera alltihop.
För mycket tankar, känslor och illusioner.

Kanske för att det börjar bli en fin tid det här.
Mitt bland vintertider och stormigt väder.

Vi flög iväg flera hundra mil härifrån. Det tog cirka 5 timmar och vid 1 tiden landade vi i Hurghada den 24 oktober. Saken är ju den att jag var där för drygt 2 år sedan. Och det ska erkännas att det var två av

ina bästa veckor i hela mitt liv. Därför sänkte jag förväntingarna till den här resan eftersom jag visste att det inte skulle vara detsamma. Men för att vara ärlig slutar jag aldrig förvånas av kamelernas land.

Hotellet hade sina charm på alla hörn och kanter. Nyfiken som jag är tog jag en promenad runt hotellet direkt när jag kom dit. Blev inbjuden till kvällens "live singer", servitören tyckte att jag skulle komma och lyssna i afton. Jag svarade med att jag skulle försöka och av någon anledningen dök jag upp på kvällen. Med klänning och högklackade skor. Tycker så mycket om det där, klä upp sig en sommarkväll och bara lyssna på musik. Vad jag inte visste var att under kvällen hade mosquitoattacken mot mina bara påbörjat. Där satt jag helt barbent och njöt av musiken. När jag sedan upptäckte betten vid frukosten var jag väldigt-mycket-mindre-glad!

Likt förra gången åkte vi på City Tour! Där vi fick röka "Shisha" som de kallar vattenpipa för, dricka mindre gott te, lyssna på en gubbe som trada allt för länge om parfymer, och känne på hungernöden när vi först anlände till hotellet vid 9! Katastrofalt.

Jag och mamma bestämde oss för att "nej, men vi åker till Luxor!". 4 timmars bussresa fram och tillbaka. Sedan skall det även tilläggas att mitt tillstånd inte var bäst under den här Luxor resan. Grov hosta och under dagen bjöds det även på lite feber. Men det var en upplevelse. Ni kan nog inte se det på bilden, men Nilen är mer eller mindre grön. Vi tog en liten båt över den och jag såt tyvärr folk som badade i den.. Jag menar, vill ni ens veta vad dem slänger i den? Vilket fall fick jag en självlysande kamel med mig hem! Samt minnen från bland annat tutanchamon graven. (Och när en 12 årig kille kom fram till mig, peta på mitt bröst och fråga "Is it silicon?")

Efter att jag och mamma kommit hem hade nästan halva resan gått.
Känsla: Otroligt arg för att betten klia något så, och att jag inte fick sömn på natten på grund av all hosta hjälpte inte precis. Men jag klagade inte, jag var ju i självaste Egypten? 
(Dock ska ni veta där hemma, att den hemlängtan som kändes i varenda cell i min kropp har jag aldrig varit med om tidigare. Heter man Sandra och har allt för många tankar inom sig så blir inte en fjorton dagars lång semester bättre för det. Då tankarna tränger sig fram på morgnar, kvällar och under tiden man sola.)

Det här kan ha varit något av det roligaste under resan. Under 10 minuter fick jag och pappa flyga runder i röda havet. Kommer så väl ihåg att vi skrattade tills vi fick ont i magen, sedan tittade på varandra och tänkte "händer detta?!" Måste ännu en gång tillägga hur roligt det var. Något som måste skrivas upp på innan-jag-dör-listan.

Favorit i repris!

Vi var tvungna att ta med pappa på snorklingen. Bara känslan av att ligga mitt ute i röda havet och skåda alla dessa fiskar i alla olika färger är lite mer än otroligt. Guiden sa till oss att vi inte fick simma över korallerna för det var tydligen farligt. En av besättningsmännen befann sig i vattnet. Han var rätt nära mig och vinkade en "kom hit" vink i vattnet. Jag simmade till honom och han tog min hand för att leda mig över korallerna. Döfräckt var det. Dock när vi kommit ut en bit märkte jag att han försökte krama mig? Under vattnet? Tanken var väl något i stil med "Herregud, vad ska jag ta mig till? Det sista jag vill är att bli våldtagen mitt ute i röda havet av en skum arab jag nyss träffat!" Så jag tog fram mina gamla simtalangar och simmade väldigt-mycket-jätte fort tillbaka!
Vill ni ha bild på Mr. Jag-vill-krama-dig-under-vattnet?

Varsågod!

Man fick även stanna till på Paradis ön. Det vill jag lova er, det är verkligen ett paradis. Vit sand, kristallblått vatten. Resterande dagar spenderade vi mest på stranden för att få den där brännan vi alla vill åt. Som dessvärre försvinner fortare än man hoppas på. När jag satt på planet hem från Hurghada var jag nöjd. Samt glad för att träffa alla de som man saknat innerligt. Men det var helt klart en semester som uppskattades, och ja, då syftar jag mest på drinken jag fick gratis som jag inte berättat om.
Mer tänker jag inte berätta om kamel landet. Resten får ni uppleva själva helt enkelt.

Kanske borde göra som henne. Innan det är för sent och man står tomhänt en lördagskväll utan den goda doften och de blå/gröna ögonen.

Men har ni tänkt på det där?

Tid.
Spenderade alldeles för många tankar åt sockerdricka jag trodde tillhörde mig förra hösten. Jag kan inte säga att det sitter kvar som då men vissa saker vissnar aldrig.
Därför är det så lustigt det där med tid. För den här hösten råka någon hälla fem liter av sockerdricka över mig och man kan inte springa ifrån sånt som redan kommit ikapp. Men jag vill inte springa ifrån. För nu finns säkerhet. 
Tyckte om det där. Skratt som ingen skulle förstå, hjärtslag, och närheten som alla vill åt.