hemma

Förmlodligen kommer det komma upp en väldigt lång text med bilder från den här resan.
Men jag avaktar tills vidare.

Då: ständigt letande efter något. Sprang runt i cirklar. Visste inte vad jag ville. Efter ett tag började saker tonas ut. Men trots klarhet fanns dimma.

Nu: skrattar mer om dagarna trots olycka bakom hörnet. För det skriker lycka längre fram. Och det är väl precis det vi vill, springa långt bort från allt och kasta bort skuggan bakom oss för den tillhör det som inte är nu.