Går ombord på båten, blir följd av en random kvinna till min såkallade "handledare"
- Ja, det här är Sandra, hon ska praoa med dig.
- Hej! säger jag sådär lagom glatt.
- Va? Vad ska jag göra med henne?!
- Vet inte, hon ska praoa så.. Sätt henne i arbete!
Min tanke var "det här låter ju lovande."
Något av det viktigaste jag behövde veta var att jag fick ta hur mycket varmchoklad jag ville. I fikarummet stod godis och frukt, där kunde jag tydligen kränga hur mycket jag ville.
Det börja lite halvsegt, de visste inte riktigt vad dem skulle göra med mig tills jag träffade Kenneth på lagret, han hade jobbat där i 45 år, och hade endast två år kvar till pensionen. Det såg han fram emot. Jag kan säga att han var väl en liten halvcool snubbe, fast ändå annorlunda. När han försökte snacka musik med mig lät det "Känner du till blabla, han var med i ett band på sextiotalet" Jag stod som ett frågetecken och förstod inte ens lite vad han snackade om. Han var även skånsk, mycket skånsk. Så skånsk att jag själv emellanåt inte förstod var han pratade om.. Jag fick hjälpa honom med spriten och godiset då han några gånger till försökte prata om sin musik och se ifall jag kände till något, men nej.
"Nu upphör försäljningen av tobak och öl & sprit försäljningen börjar"
Något jag fick höra sådär 20-30 gånger, lagom mycket.
Och som vanligt när jag är inblandad blir det alltid något fel. Tro det eller ej men jag glömde hoppa av båten.
- När slutar du?
- Jag slutar 4
- Men då ska du hoppa av nu? De som slutar 4 brukar sluta nu (klockan var 15.20)
Jag tog på mig jackan, samtidigt som jag tog mina två väskor och sprang iväg. Jag hann aldrig, jag var inte ens nära. Båten hade lagt och det blev en extra timme för mig!