Igår var den längsta dagen i mitt liv, jag är fullständigt seriös.
Den börja helt ok, träna med Veronika på morgonen vilket var trevligt och hela den biten. Men sen börja det..
Jag gick in på Mezo men samma trevliga, snälla tjej var inte där. Hon var utbytt mot... Ja.
Den här andra tjejen vart riktigt otrevlig mot mig upplevde jag det som. Vad hade jag gjort henne? Jag ville bara hjälpa till.
Det kunde gå en timme utan att hon sa något till mig. Bara stod och hängde. När jag gjorde något klaga hon, "men åh, jag sa ju att du skulle göra såhär"
Riktig skata.
Och där skulle jag vara i 7 timmar.. När klockan var halv 12, det hade gått 1 ½ timme, fick jag lite smått panik.
Det märkliga var att när en kund kom eller någon av personalen fråga något vart hon helt ok snäll. Schizofreni?
Lite över 2 var det lunch och jag skulle möta de stora portionerna igen. Dock vart jag rätt hungrig igår så jag lyckades på något sätt äta upp all tagliatelle med köttfärssås. Starkt jobbat av mig. Under lunchen byggde jag upp en plan, när jag kom ut från köket skulle jag vara övertrevlig, hon SKA prata med mig och jag ska få henne att le. Jag såg det som en utmaning, gick fram till henne och påpeka att maten var god osv. Det börja trögt men sedan fick jag igång henne! Och då blev hon trevligare mot mig, tack och lov. Hon var svår att nå och även när man väl "nått fram till henne" kunde hon ändå komma med konstiga kommentarer, "fan vad trög du är" seriöst, du är 21, skärp dig, skaffa lite vett och etikett. Hela gårdagen var alltså som ett maraton, men jag tog mig igenom det.

---

Idag var då sista dagen vilket kändes som en lättnad. Araberna var trevliga, vissa lite udda. En upprepa allt vi hade pratat om de senaste dagarna och sjöng på kurdiska. Dock var han snäll som lärde mig skriva "Sandra" och "Jag älskar dig" på arabiska. Sen blev jag lite skraj när han skulle para ihop mig med någon från Irak..
Den andra börja i tisdags med:
- Har du pojkvän?
Igår:
- Varför har du inte pojkvän?
Idag:
- Vill du ha pojkvän?

En fråga i taget alltså.. Han var.. lite speciell, jag stod och samtala med disksnubben då han dök upp och börja massera mig. Visst, jag älskar massage på alla sätt och vis, har inget emot det alls. Brukar inte klaga heller för att det är för hårt eftersom det är så skönt. Men detta var som att KingKong dök upp och skulle knåda deg. Inte ok. Aj. Som tur vara det inte så länge och jag kunde därav springa där ifrån, lagom snabbt.
Disksnubben var även han som lärde mig Kurdiska, "Naveta chaoya?" "Naveman Sandra"
Resten av dagen gick, mer eller mindre som en dans tyckte jag. Kunde tillslut samtala med den först lite otrevliga. Hon tyckte väldigt mycket om att prata om sig själv så jag lät henne göra det vilket gjorde att jag tillslut fick ett mycket bra omdöme.
FINT!