Det ligger post it lappar i en gammal bok med etthundrafyrtiosex handskriva sidor.
Alla handlar egentligen om samma sak. Om dåligt väder, gammal mellanmjölk och sagolika händelser.
Fast ibland undrar jag hur alla hemligheter kan få plats i en sådan tunn bok. Varför de inte försvinner och dyker upp på platser där de egentligen inte får vara. Istället ligger dem kvar till de dagar då man öppnar, läser, stänger, och alltid tänker på samma sak,
"Hur fan kunde jag skriva så när jag känner såhär nu?"