Från om med nu
Tar en paus här ett tag.
Vet inte riktigt hur länge.
Det kan vara allt från två dagar till två månader.
Förmodligen kommer jag tillbaka snart.
För jag tycker ju så mycket om det här med att skriva.
Jag saknar dig
Du får jättegärna komma hem nu ett tag.
För jag skulle vilja prata hemligheter med dig långt ut på natten, skratta tills jag får ont i magen, och förlora i alla de spel som jag nu inte har någon motståndare i.
För jag skulle vilja prata hemligheter med dig långt ut på natten, skratta tills jag får ont i magen, och förlora i alla de spel som jag nu inte har någon motståndare i.
-
Så tyst.
Vingar skulle inte hjälpa dig
Du släpper ton av stoft från ett övergivet plan. Nedanför står någon och ropar "jag ska fånga varenda bit". Du skrattar och släpper sedan taget. Låter allt falla till marken. För varje bit som faller följer två bitar av dig själv med. Du landar. Viskar, "jag är inte rädd" och ni springer barfota genom dimma som inte verkar ta slut. Plötsligt släpper någon taget och du kastas omkull.
Patetiskt. Jag menar, vad trodde du egentligen?
Patetiskt. Jag menar, vad trodde du egentligen?
Nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig
"Du är inte en i mängden men jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden"
Enkelresa
Jag har köpt min biljett och står på perrongen. Ett underligt tåg.... Det är sista gången. Jag reser, men vet inte vart eller hur, jag frågade om det fanns retur då log han i luckan och stack ut sin näsa och sa, att det var enkel resa. Så ofantligt enkel. Så går jag in i min sovkupé. Tänk, något bagage har jag inte mé. Allt verkar så underligt - här är konduktören men han bär ej uniform med knappar och snören. Han bär på en lie - jag vet han är döden. Han som vet slutet på människors öden. Märkvärdigt att jag inte är rädd, jag ligger så stilla i min bädd. Han ler så vänligt, han klipper biljetten för sista resan till himmelska rätten, han mumlar faderligt: "Det blir inte värre. Sov gott och lungt, jag skall väcka min herre
"Jag har köpt min biljett och står på perrongen. Ett underligt tåg.... Det är sista gången. Jag reser, men vet inte vart eller hur, jag frågade om det fanns retur då log han i luckan och stack ut sin näsa och sa, att det var enkel resa. Så ofantligt enkel. Så går jag in i min sovkupé. Tänk, något bagage har jag inte mé. Allt verkar så underligt - här är konduktören men han bär ej uniform med knappar och snören. Han bär på en lie - jag vet han är döden. Han som vet slutet på människors öden. Märkvärdigt att jag inte är rädd, jag ligger så stilla i min bädd. Han ler så vänligt, han klipper biljetten för sista resan till himmelska rätten, han mumlar faderligt: "Det blir inte värre. Sov gott och lungt, jag skall väcka min herre"
¨
Flickr
Någon gång måste du bli själv
Låtsas som det regnar.
Fast det är egentligen inte sant.
För det lyser solsken längst ner i gatan och vi fortsätter springa baklänges.
Fast det är egentligen inte sant.
För det lyser solsken längst ner i gatan och vi fortsätter springa baklänges.
Och två som går bakom springer ifatt och tar allt som är ditt
Sitter på ett tåg och tittar ut över regniga skogar.
Revolution i huvudet och destruktiva tankar hade tänkt ta över.
Får-inte-hamna-där
Får-inte-hamna-där
Sätter på sommartider och bestämmer att analysera leder inte någonstans. Ett par röda skor ligger på hyllan och har ersätts av svarta. De dansar hem i takt till musiken och säger att allt betyder inget men inget kan vara allt.
Ekvationer, labyrinter, önsketänkande. Kommer fram till att allt handlar om samma sak.
Vilja.
