Vi sitter stillsamt ned men ser egentligen inte det som är framför oss.
För vi är någon annanstans.
Vi märker hur folk runt omkring oss talas vid men inte lyssnar vi.
Röster höjs, glas kastas i väggen och musiken finns där, men den långt borta.
Någon frågar försiktigt var vår tanke befinner sig.
Då vi svarar försynt "Jag vet inte"
Men egentligen vet vi mycket väl, vi vet bara inte hur vi ska formulera oss.
Eftersom de aldrig skulle förstå.