Hon åkte dit med lite nedstämd ton, tyckte det var synd att den förra festen inte blev av. Men det här var ändå den sista dagen på året. Inte skulle hon vara lite smått ledsen inte. Hon åt, prata, skratta, lyssna, men hade hela tiden en del av blicken ut genom fönstret. Hon undra vad som egentligen pågick därute. Men kvällen var långt ifrån över, natten var ung och hon likaså. Mycket kunde hända trots det sällskap hon befann sig i. Sekundrar blev till minutrar som sedan blev till timmar och innan någon visste ordet av det var klockan 12. Hon sprang ut på gården där hon var omringad av raketer, skratt, kramar och champagne. Det gick från det ena glaset till det andra och ingen hade koll på någonting förrän hon stod mitt på vardagsrumsgolvet och snurra. Hon lät musiken bli högre och dansa i timtal, drog upp alla som satt ner, gjorde alla ledsna lite gladare och tvinga dem att dansa med henne. Det var då hon insåg att i några minuter var hennes huvud befriad från tankar. Därför dansa hon lite till eftersom hon tyckte om det. Men samtidigt, hade hon inte klarat sig utan dem där tankarna.