Omringad av glasväggar.
Det pratar folk i bakgrunden men jag lyssnar inte.
För jag står i mitten av vardagsrummet och snurrar.

Jag pratar inte högt om sånt som är en del av en hemlighet.
Förutom då.
I just den sekunden vet alla inom de fyra glasväggarna vad som står på.
Det rings okontrollbara telefonsamtal. För det finns så mycket att säga.

Vaknar.
Inser att allt som fanns att säga inte kommer ut längre.