Det är konstigt. För det är så mycket jag inte förstår. Det jag trodde att jag skulle känna då, börjar jag känna nu. Alla drömmar jag hade då, som jag trodde var borta nu, de finns nog kvar. Men vad är allt det här egentligen? Absolut ingenting. För trots att jag inte står och stampar på samma ställe längre. Tittar jag ändå tillbaka och ser de jävla fotavtrycken som sitter fast i stengolvet.