Man inser hur mycket man har missat när saker inte stod rätt till i huvudet. Kanske är det är nu huvudet har börjat sortera igen och slänger bort allt som inte ska vara där längre. Sen helt plötsligt blir man så trött att man helst vill sätta sig någonstans med armarna runt benen tills allt i huvudet har försvunnit. Men allt slutar med att man står längst fram och snurrar runt tills varken ben eller armar orkar mer, och då fortsätter man lite till för då betyder ingenting något längre.