Någonstans, långt därborta.
Sprang vi runt och trodde att vi var de enda.
Och vi föll för färgen på himlen som befann sig ovanför oss.
Vinden blåste oss i nacken.
Barfota sprang vi runt och trodde att tiden stod still.
Men när färgen försvann och vinden bytt riktning insåg vi att tid var det enda vi behövde.
Tid för att förstå, vad som egentligen hände.