Vanligtvis sover jag på helgerna, gärna hur länge som helst. Jag låter gärna halva dagen försvinna och när jag drar upp rullgardinerna träffar solen varje del av mitt ansikte. Men plötsligt vaknar man tidigt och kan inte svara på frågor som "varför är du uppe så tidigt?"
För själv vet man inte.
Sen sätter man på alldeles för hög musik och dansar runt medan tiden står stilla och inte vill fortsätta gå.
Man åker och tränar så hårt att kroppen inte riktigt orkar resa sig. Sen bjuder man hem den där vännen som aldrig är tråkigt sällskap. Mest för att få de där endorfinerna som emellanåt kan vara svåra att hitta.