Vad gör vi om det här bara är på låtsas?

Ligger stilla. Molnen har passerat och allt är klart igen. Börjar fundera på allt. Skratta åt gamla tankar och minnen. Tänker att "såhär vill jag ha det" ett tag framöver. Känner innerst inne att tiden inte räcker till med fler moln och åskväder. Drömmarna har stannat. Men det gör inget, inte nu.
Men plötsligt faller små vattendroppar ner på marken. Träffar huvudet, axlar, och ryggmärgen. 
Öppnar ögonen. Allt tycks ha blivit suddigt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0