Har trillat baklänges och hamnat i perioden där jag drömmer alltför konstiga drömmar.
Ett ständigt jagande efter framtiden med ett förflutet i ögonvrån.
Söndriga byxor, pojkar med alldeles för god parfym, och människor som inte vet var dem ska ta vägen.
Har slut på idéer. Låter istället allt vara stilla samtidigt som jag rör mig framåt.
Inte för att det egentligen har någon betydelse, men ändå.



bild från flickr