Vill spola tillbaka, radera, somna, vakna upp på nytt. (fast samtidigt inte alls)

Tanken delar sig i tusentals bitar och varenda del springer runt i en labyrint. Det blir hål i väggar och bitar fastnar likt tapetklister och vill inte försvinna. Börjar måla över med mörkblå färg men det syns igenom. Försöker måla om ett flertal gånger. Färgen börjar ta slut  och trots mörkblåa väggar syns gammalt. 

Det är ganska intressant, eller nej inte intressant, ganska förjävligt hur saker har en tendens att alltid sluta på samma traditionella vis. Jag är så trött på det. Nästa gång vill jag inte ha någon kärlek där det finns ett bäst före datum.