För det är tillåtet att skratta med livet ibland
Händer flätade med hennes händer. Pussar på panna, kind, och längs halsen. Två personer i en lägenhet på arton kvadratmeter. De har knappt känt varandra i en månad men det spelar ingen roll för hon snurrar hela vägen hem.
Vågar inte tänka, vågar inte hoppas.
(men innerst inne får det här aldrig ta slut)
Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl
Här kommer bättring, med ett underbart liv i släptåg, nu jävlar är du fri
Jag kommer aldrig titta på dig på det sättet igen.
Låt oss bli dom som försvann
Det är inte meningen att det ska vara du och jag.
För då hade det varit vi för länge sedan.
För då hade det varit vi för länge sedan.
