För det är tillåtet att skratta med livet ibland

Händer flätade med hennes händer. Pussar på panna, kind, och längs halsen. Två personer i en lägenhet på arton kvadratmeter. De har knappt känt varandra i en månad men det spelar ingen roll för hon snurrar hela vägen hem. 
 
Vågar inte tänka, vågar inte hoppas. 
(men innerst inne får det här aldrig ta slut)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0