Det var torsdagsmorgon.
Vi började springa,
och för första gången i mitt liv ville jag aldrig sluta.

 

Vi snurrar runt på stadens gator.
Bäddar ner oss i täcken, ser ett dussin filmer, och äter chokladmuffins halv två på natten.
Åker buss några mil bort där vi spenderar natten med en timmes sömn.

 

Men jag väntar fortfarande på att någon ska nypa mig i armen. Och det lär väl hända, dagen då detta bara är ett fint minne.