Du lurar folk som emellanåt är ledsna


Like crazy










Familj


Hon trodde också att det alltid skulle vara såhär

Sitter och läser igenom en gammal dagbok. Sitter och skrattar åt det mesta. Jag skrev tolv smileysar, tjugo hjärtan och hade tretton utropstecken när jag hade hittat "kärleken". Ni vet den kärleken då man knappt vågade röra varandra. Rätt intressant att man kunde känna så mycket trots att man gjorde så lite. Trots att jag skrattar åt det mesta kan jag inte rå för att rynka på pannan när jag läser om lögner, vänner som sviker, och begravna hemligheter. För jag minns att det gjorde ont på den tiden. Jag har aldrig slutat skriva. Det är bara att återse om jag skrattar lika mycket om fem år åt det jag skriver idag.

För du har slutat tro på tvåsamhet

"Du kommer brinna upp och du kanske förlåtit, kanske förlåter, men du kommer aldrig brinna så igen"

Det är farligt när man säger att det går bra här i livet. Dock ska det erkännas att jag börjar få tillbaka mitt "eget" schema. Eller hur jag nu ska uttrycka det. Då jag precis hinner med vad jag vill. Träna, spendera tid med vänner, skolarbeten, träna mer, skriva. Det borde nog vara såhär ett tag nu. En pojke behöver inte komma och röra till igen. Inte för att jag inte tycker om det. Mer att det blir så konstigt då.


För idag, för imorgon, och för igår

Det har gått nio dagar på det nya året och jag slutar aldrig förvånas av hur mycket som händer i mitt liv. Jag undrar om det bara är en tillfällighet men tvekar när jag inser att det pågått ett tag nu. Jag menar dock inte att jag har något emot det. Men det är skrämmande när jag tänker på att jag blir sjutton om drygt en månad. Då det bara är ett år tills jag får springa runt och göra stan osäker utan arga samtal. Jag märker knappt av tiden längre.
Och jag tror inte att tiden slutat springa iväg när jag sitter här om ett år.

Du kommer blunda och säga att du inte alls visste

Det är nog lite som jag sa till henne.
Att man ler och säger "jag bryr mig inte".
Fast det gör man ju.



2011

Januari
Tänkte nog som alla gör "det här ska bli det bästa året". Rätt intressant hur man verkligen tror på det varje år. Det ska erkänans att jag fic ken helt fantastisk start. Efter tolvslaget snurrade jag runt på ett vardagsrumsgolv och kände lycka ut i fingertopparna.

Februari
Fyllde sexton. Hade en helt underbar födelsedag. Marängsviss tårta och ledaruttagning på friskis. (som jag för övrigt klarade), fin uppvaktning av vänner och det fortsatte in på alla hjärtans dag. Jag kommer så väl ihåg på min födelsedag när jag tänkte för mig själv "alla frågor borde vara besvarade nästa födelsedag". Det är skrämmande att jag hade rätt. Nu vet jag allt som då var stora frågetecken. Det måste även tilläggas att jag åkte till Berlin med fantastiskt fina vänner

Mars
Underlig månad. Bestod mestadels av tankar. Spenderade många helger med hon som jag inte skulle kunna leva utan. Vi diskuterade allt för mycket och det som inte fick bli sagt kom på tal. Drog slutsatser och nu i efterhand stämde nog de flesta.

April
Åkte iväg härifrån och hade en jättefin helg. Skrikmusik, falafel, vägbeskrivningar, toastmackor med ketchup, Jakob Hellman, tandkrämsmustasch, ljusblåa väggar. Jag tror vissa skratt ligger kvar, men jag vågar inte säga för mycket. Om jag inte minns fel var det i slutet av april som jag åkte till Furuboda på utbildning. Tränade ofantligt mycket och sista kvällen dansa vi genom skogstraktor med en högtalare och ficklampor.

Maj
Minns att jag inte tyckte om den här månaden. Den var en skam för året.

Juni
Började månaden med att åka till Uppsala för fortsatt utbildning. Kan säga att jag aldrig har tränat så mycket som jag gjorde under de fem dagarna. Efter halva månaden slutade jag grundskolan. Jag såg fram emot gymnasiet så pass mycket att det brann i fingrarna. Var fruktansvärt trött på det gamla och ville inget annat än träffa nytt folk, och upptäcka nya världar.

Juli
Det var sommar och hände otroligt mycket. Knöt djupare band med vänner och började snurra runt på lördagskvällarna. Vi blev ett stadigt gäng som jämt umgicks. Kände att de här vännerna vill jag aldrig släppa taget om. Jag åkte till huvudstaden. Hade aldrig varit där innan. Gick på skansen, vandrade genom stadens gator och såg kända ansikten på uteserveringar.

Augusti
Började gymnasiet. Trettio nya ansikten som jag tydligen ska ta studenten med. Vi åkte till Önnarp och levde farligt ute i skogarna. Va uppe hela nätterna och eldade i tälten. Och det är rätt otroligt hur man kan gå från att inte känna någon alls till att lära känna sin klass på enstaka dagar.
September
Fick finbesök från Kalmar. Vi åkte till Danmark, jag vissade henne Helsingborg och vi skrattade långt ut på nätterna.

Oktober
Fick känna på ny sockerdricka och för att vara ärlig hade jag verkligen jätte roligt. Sprang runt i regnet, dålig humor, och promenader genom staden. Jag åkte till Egypten i två veckor. Kopplade av och behövde inte röra ett finger. Åt gott, umgicks med dem som funnits där sen födseln, och hade en otrolig hemlängtan. Det ska även tilläggas att under denna månad åkte C iväg till en annan världsdel. Jag tror varenda själ som känner henne har en saknad inom sig. För det är hon som förgyller vardagarna. Det är tur att hon återvänder någon gång i april det här året.  Tycker det räcker mer än väl med sex månader.

November
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här månaden för det hände så mycket. Det började gå väldigt bra i skolan, jag hade fina kvällar och lyssnade mycket på Oskar Linnros.

December
Väldigt händelserik månad. Började med att jag gick runt med knutna nävar. Det släppte efter ett tag när jag insåg att jag inte orkade bry mig. Och idag bryr jag mig inte alls längre. Julafton som var förträfflig. Dock måste jag säga att nyår var det bästa på länge. Höll nyårsstep på morgonen med bästa Jenny. Har nog aldrig kört ett roligare pass i hela mitt liv. Ville göra om det igen, igen och igen när jag senare tänkte tillbaka. Kvällen blev oförglömlig. Den spenderades med otroligt bra människor. Vet inte hur jag ska sätta ord på det hela. Vi åt gott, skrattade, höjde glasen och skålade för framtiden. Snurrande, kyssar, siffror, ännu mer kyssar och promenader i mörkret. Det kunde inte ha blivit ett bättre avslut på året.

Och nu är det nytt år. Jag tänker säga "det här ska bli det bästa året", för det finns absolut ingenting som talar emot.

Från om med nu

Tar en paus här ett tag.
Vet inte riktigt hur länge.
Det kan vara allt från två dagar till två månader.
Förmodligen kommer jag tillbaka snart.
För jag tycker ju så mycket om det här med att skriva.

Jag saknar dig

Du får jättegärna komma hem nu ett tag.
För jag skulle vilja prata hemligheter med dig långt ut på natten, skratta tills jag får ont i magen, och förlora i alla de spel som jag nu inte har någon motståndare i.

-

Så tyst.

Vingar skulle inte hjälpa dig

Du släpper ton av stoft från ett övergivet plan. Nedanför står någon och ropar "jag ska fånga varenda bit". Du skrattar och släpper sedan taget. Låter allt falla till marken. För varje bit som faller följer två bitar av dig själv med. Du landar. Viskar, "jag är inte rädd" och ni springer barfota genom dimma som inte verkar ta slut. Plötsligt släpper någon taget och du kastas omkull. 
Patetiskt. Jag menar, vad trodde du egentligen?

Nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig

"Du är inte en i mängden men jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden"

Enkelresa

Jag har köpt min biljett och står på perrongen. Ett underligt tåg.... Det är sista gången. Jag reser, men vet inte vart eller hur, jag frågade om det fanns retur då log han i luckan och stack ut sin näsa och sa, att det var enkel resa. Så ofantligt enkel. Så går jag in i min sovkupé. Tänk, något bagage har jag inte mé. Allt verkar så underligt - här är konduktören men han bär ej uniform med knappar och snören. Han bär på en lie - jag vet han är döden. Han som vet slutet på människors öden. Märkvärdigt att jag inte är rädd, jag ligger så stilla i min bädd. Han ler så vänligt, han klipper biljetten för sista resan till himmelska rätten, han mumlar faderligt: "Det blir inte värre. Sov gott och lungt, jag skall väcka min herre
"Jag har köpt min biljett och står på perrongen. Ett underligt tåg.... Det är sista gången. Jag reser, men vet inte vart eller hur, jag frågade om det fanns retur då log han i luckan och stack ut sin näsa och sa, att det var enkel resa. Så ofantligt enkel. Så går jag in i min sovkupé. Tänk, något bagage har jag inte mé. Allt verkar så underligt - här är konduktören men han bär ej uniform med knappar och snören. Han bär på en lie - jag vet han är döden. Han som vet slutet på människors öden. Märkvärdigt att jag inte är rädd, jag ligger så stilla i min bädd. Han ler så vänligt, han klipper biljetten för sista resan till himmelska rätten, han mumlar faderligt: "Det blir inte värre. Sov gott och lungt, jag skall väcka min herre"
¨

Flickr


Någon gång måste du bli själv

Låtsas som det regnar.
Fast det är egentligen inte sant.
För det lyser solsken längst ner i gatan och vi fortsätter springa baklänges.

Och två som går bakom springer ifatt och tar allt som är ditt

Sitter på ett tåg och tittar ut över regniga skogar.
Revolution i huvudet och destruktiva tankar hade tänkt ta över.
Får-inte-hamna-där
Får-inte-hamna-där
Sätter på sommartider och bestämmer att analysera leder inte någonstans. Ett par röda skor ligger på hyllan och har ersätts av svarta. De dansar hem i takt till musiken och säger att allt betyder inget men inget kan vara allt.
Ekvationer, labyrinter, önsketänkande. Kommer fram till att allt handlar om samma sak.
Vilja.

Får jag kliva indirekt på delen om hur allt skulle kunna ändras?

Har gjort som någon sa till mig.

Sluta analysera mig själv utan bara analysera alla andra istället. För då kommer det här bli riktigt bra.


Vi skulle blivit varnade

Såg en dam titta ut genom fönstret idag på bussen.
Hon såg så ledsen ut. 
Lite som att hennes värld rasat.
Jag önskar att jag kunde ge lite av min reservlycka till henne.

Though we're tethered to the story we must tell

Har så mycket jag vill ge.
Men jag vet inte hur jag ska sortera alltihop.
För mycket tankar, känslor och illusioner.
Kanske för att det börjar bli en fin tid det här.
Mitt bland vintertider och stormigt väder.

Egypten Hurghada 2011

Då jag har lovat er en mer utförlig förklaring på min resa till Egypten. Här kommer den.
Vi flög iväg flera hundra mil härifrån. Det tog cirka 5 timmar och vid 1 tiden landade vi i Hurghada den 24 oktober. Saken är ju den att jag var där för drygt 2 år sedan. Och det ska erkännas att det var två av
ina bästa veckor i hela mitt liv. Därför sänkte jag förväntingarna till den här resan eftersom jag visste att det inte skulle vara detsamma. Men för att vara ärlig slutar jag aldrig förvånas av kamelernas land.
Hotellet hade sina charm på alla hörn och kanter. Nyfiken som jag är tog jag en promenad runt hotellet direkt när jag kom dit. Blev inbjuden till kvällens "live singer", servitören tyckte att jag skulle komma och lyssna i afton. Jag svarade med att jag skulle försöka och av någon anledningen dök jag upp på kvällen. Med klänning och högklackade skor. Tycker så mycket om det där, klä upp sig en sommarkväll och bara lyssna på musik. Vad jag inte visste var att under kvällen hade mosquitoattacken mot mina bara påbörjat. Där satt jag helt barbent och njöt av musiken. När jag sedan upptäckte betten vid frukosten var jag väldigt-mycket-mindre-glad!
Likt förra gången åkte vi på City Tour! Där vi fick röka "Shisha" som de kallar vattenpipa för, dricka mindre gott te, lyssna på en gubbe som trada allt för länge om parfymer, och känne på hungernöden när vi först anlände till hotellet vid 9! Katastrofalt.
Jag och mamma bestämde oss för att "nej, men vi åker till Luxor!". 4 timmars bussresa fram och tillbaka. Sedan skall det även tilläggas att mitt tillstånd inte var bäst under den här Luxor resan. Grov hosta och under dagen bjöds det även på lite feber. Men det var en upplevelse. Ni kan nog inte se det på bilden, men Nilen är mer eller mindre grön. Vi tog en liten båt över den och jag såt tyvärr folk som badade i den.. Jag menar, vill ni ens veta vad dem slänger i den? Vilket fall fick jag en självlysande kamel med mig hem! Samt minnen från bland annat tutanchamon graven. (Och när en 12 årig kille kom fram till mig, peta på mitt bröst och fråga "Is it silicon?")
Efter att jag och mamma kommit hem hade nästan halva resan gått.
Känsla: Otroligt arg för att betten klia något så, och att jag inte fick sömn på natten på grund av all hosta hjälpte inte precis. Men jag klagade inte, jag var ju i självaste Egypten? 
(Dock ska ni veta där hemma, att den hemlängtan som kändes i varenda cell i min kropp har jag aldrig varit med om tidigare. Heter man Sandra och har allt för många tankar inom sig så blir inte en fjorton dagars lång semester bättre för det. Då tankarna tränger sig fram på morgnar, kvällar och under tiden man sola.)
Det här kan ha varit något av det roligaste under resan. Under 10 minuter fick jag och pappa flyga runder i röda havet. Kommer så väl ihåg att vi skrattade tills vi fick ont i magen, sedan tittade på varandra och tänkte "händer detta?!" Måste ännu en gång tillägga hur roligt det var. Något som måste skrivas upp på innan-jag-dör-listan.
Favorit i repris!
Vi var tvungna att ta med pappa på snorklingen. Bara känslan av att ligga mitt ute i röda havet och skåda alla dessa fiskar i alla olika färger är lite mer än otroligt. Guiden sa till oss att vi inte fick simma över korallerna för det var tydligen farligt. En av besättningsmännen befann sig i vattnet. Han var rätt nära mig och vinkade en "kom hit" vink i vattnet. Jag simmade till honom och han tog min hand för att leda mig över korallerna. Döfräckt var det. Dock när vi kommit ut en bit märkte jag att han försökte krama mig? Under vattnet? Tanken var väl något i stil med "Herregud, vad ska jag ta mig till? Det sista jag vill är att bli våldtagen mitt ute i röda havet av en skum arab jag nyss träffat!" Så jag tog fram mina gamla simtalangar och simmade väldigt-mycket-jätte fort tillbaka!
Vill ni ha bild på Mr. Jag-vill-krama-dig-under-vattnet?
Varsågod!
Man fick även stanna till på Paradis ön. Det vill jag lova er, det är verkligen ett paradis. Vit sand, kristallblått vatten. Resterande dagar spenderade vi mest på stranden för att få den där brännan vi alla vill åt. Som dessvärre försvinner fortare än man hoppas på. När jag satt på planet hem från Hurghada var jag nöjd. Samt glad för att träffa alla de som man saknat innerligt. Men det var helt klart en semester som uppskattades, och ja, då syftar jag mest på drinken jag fick gratis som jag inte berättat om.
Mer tänker jag inte berätta om kamel landet. Resten får ni uppleva själva helt enkelt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0